Kärlekens Triumf

Mikke, Jag, Dick & Roddarn

Äntligen! (som Gert Fylking brukar säga)

På mångas begäran får jag väl försöka börja skriva här igen, men jag har en gång i tiden fått lära mig det, att har man inget att säga så ska man hålla käft! Men nu har jag nåt att säga!
Efter 945 mil var det då äntligen dags att kliva högst upp på pallen! Vilken underbar känsla det var!

Tävlingen anordnades av CK Bure i Halmstad och platsen vi var på heter Kärleken. Jag stod över GP-loppet dagen innan pga. min dåliga rygg (ynkrygg), och sparade den en dag extra inför tempot. Rätt val tydligen! (tips från Coachen, tack Coachen) 22 sek efter kom tvåan, som denna gång var klubbkompisen Mikke Jönson, härligt Mikke!

Och dagens stora utropstecken blev Mannen som under året gått från klarhet till klarhet, och blivit av med kalsonger och annat krafs som inte hör cyklingen till!

Glenn Dahl

Kärlekens Matadorer

Mannen, Myten, Legenden.

Åke "Kyparn" Johansson

Strax efter att bilden var tagen kom Åke på att det var hans 20-åriga bröllopsdag! ...Hans fru var hemma i Göteborg...

Lyngnens Venner

Vid Hovs Hallar mötte vi ett glatt sällskap som vi slog följe med. Efter att vi hade skött våra dragjobb under dagen, blev vi inbjudna på middag med övernattning och antioxidanter.

Time will prove everything

På söndagen var det dags för linjeloppet! Vi startade i seniorklassen eftersom veteran ej fanns med. Samtidigt med oss seniorer startade elit och junior. Själv klev jag av efter tre varv pga. Ryggproblem igen. Bolten kom på tredje plats trots att han vurpade! Imponerande! Mattias Reck kom tvåa i elit. Skitbra! Från den kungliga hufudstaden kom beskedet om att kungen snart skall abdikera, Erik Saeden kom nämligen TVÅA på Hofet-tempot i H30. Så jävla bra! Härligt att vara HCK:are.

På pallen

3,5 sek efter Gert-Ove, jäävlar!

HCK Race

Nu tror alla att det är min, säger Mikke.

Bolten värmer

Påsättning innan start

-Stå som en Saab!

Dan Viktor Andersson

Uppladdning inför morgondagen! Jag gick på Skivhugget och lyssnade på Dan Viktor, som just släppt sin skiva med Dan Andersson-tolkningar. Grymt bra!

Äntligen!

Igår fick vi tre riktigt positiva besked, Amerikanska antidopingbyrån (Usada) har gjort omtestning av Floyd Landis urinprov och hittat för höga halter av testosteron!

Ännu mera positivt var beskedet att Folknazisternas ledare avgår! Underbart Lars!

Och allra positivast var beskedet som vi så länge väntat på: The Pogues kommer till Way Out West!

Livet är bara en period man ska överleva..

Livet är underbart!

Ola, Glenn och Håkan sitter och njuter i solen.

Söndag, sista dagen

Äntligen fick vi besöka Knut-Jöns i Båstad.

-Fan Janne, du knäckte mig!

Mikke fick bekänna färg i Hasslövsbacken..

Nu vet vi vad ni menar...

Glenn, Rickard och Per efter att de avverkat Hasslövsbacken med Truedsfällan.

Färdigfikat

Avfärd mot dagens värsta backe - Hasslövsbacken!

Vi njuter i vårsolens glans

Och Crissie Cool var också där..

Max njuter..

Max har just bestämt sig för att köpa ny cykel på lördag..

Vilken utsikt!

Ja, alltså bakom mig..

Lördag - Backarnas dag

Vi började med Kattviksbacken, och där var det Rickard som var piggare än gammelgubbarna som inte riktigt hade vaknat än. Men ju längre dagen led desto piggare blev vi. Margretebergsbacken avverkades, därefter upp till Café Utsikten. Kent ser ganska tärd ut, eller hur?

På fredagskvällen kom cykelhandlarn.

Det här framhjulet ville Mikke ha..

Lunch!

En underbar och välförtjänt lunchbuffe intas på Ängelholms Hembygdshård.

På väg in i Ängelholm

Strax dags för en efterlängtad paus.

Då rullar vi igång!

Stilstudie på Max Wallen bakifrån.

Oboy, vilket vackert väder!

Genomgång inför fredagens körning.

-Mot Hallandsåsen!

Pär och Kent tog täten direkt, här på väg mot Båstad. Det blev en liten uppvärmningsrunda på 56km.

Äntligen på väg!

Då var det äntligen dags för vårat årliga träningsläger på Hallandsåsen igen! Precis som jag garanterade så skiner en underbar vårsol på oss! Strax ska vi stanna till na käka lunch i Halmstad. Vi, det är Pär Samuelsson, Kent Frank, Torbjörn Pettersson och Pappa Reck.

Super-Mario 40år

Denna dagen, 22 mars, föddes 1967 i Lucca, Toscana, en pojke som kom att bli en av cykelsportens starkast lysande stjärnor. Mario Cipollini började sin proffskarriär 1989 i Del Tongo. Segrarna lät inte vänta på sig. Redan första året som proffs tog han fem segrar, bland dem den första av karriärens totalt 41 segrar i Giro d’Italia.

Cipollinis starkaste sida som cyklist var att han var en otrolig spurtare, han hade ett våldsamt ax när han drog igång. Detta förklarar dock bara delvis varför han var så oerhört populär och varför han är min favoritcyklist. Cipollini hade känsla för underhållning både på och vid sidan av cykeln. Han hittade ofta på diverse upptåg och spelade pajas, det var helt enkelt underhållande.

Ett av hans återkommande upptåg var att dyka upp på startlinjen med diverse variationer på tävlingsdräkten, som när han den 4 juli under Tour de France 1997 bar ett par stars and stripes-mönstrade cykelbyxor under etappen för att ”hedra sin amerikanske cykelsponsor Cannondale”. Han vann etappen och tog över ledningen, dagen efter hade han en helgul dräkt och en matchande cykel.

En annan grej på samma tema var när han kom till prisutdelningen efter en etapp iförd sitt favoritfotbollslags, Inters, matchtröja. Upptåg av det slaget föranledde böter vid varje tillfälle men gav samtidigt massor av publicitet. Cipollini odlade mycket aktivt och framgångsrikt sin playboy-image. Att det var en medveten strategi var rätt uppenbart för de flesta, men det skapade ändå en särskild stjärnglans kring honom. Det är omvittnat av många att playboy-stilen mest var en iscensatt yta. Och det är klart, de 191 segrar han skrapade ihop under karriären hade naturligtvis inte materialiserats om han inte varit seriös och målinriktad i sin träning. Pajaskonsterna hade också fallit ganska platt om det inte varit för det att han faktiskt var otroligt bra.

Under åren 1996 till 2001 körde Cipollini i Saeco’s röda armé. Saeco utvecklade metoden med ett tåg av tempostarka cyklister som ledde spurtarkungen fram till en bra position för spurten. Det var vackert att se det samspelta röda tåget i aktion.

Från 1996 och framåt kunde man bevittna en gänglig man i vit ribbhjälm som kom och kastade sig om halsen på Cipollini efter nästan varje seger. Det var Mario Scirea, en vital del av Saeco-tåget. Scirea var Cipollinis ständige följeslagare under nästan hela återstoden av karriären. Det fanns något rörande över att se kompisen Scirea slita för kung och fosterland i tåget och sedan vara helt överlycklig om Cipollini lyckades med sin del av det hela.

2002 nådde Cipollini två av sina största framgångar. På våren vann han Milan-Sanremo, vilket han i ett flertal intervjuer under många år hade talat om som en av hans stora drömmar. Inte nog med det, på hösten slog han dessutom till och vann världsmästerskapen i Zolder, Belgien.

Från 2003 till avslutandet av karriären våren 2005 blev det betydligt färre segrar än tidigare år. 2003 tog han ändå två etapper i Giro d’Italia. Detta gav honom rekordet på 41 etappsegrar i Giro d’Italia.Nu har vi Cipo-fans bara minnena kvar.

-Sehr schön! Ja, jag ser sjön.

Johan & Hans på Fjärås Bräckan med Lygnern i bakgrunden. Vilket underbart cykelväder vi hade idag. -3C och klarblå himmel, härligt!

Oboy vilket vackert väder

Jag och Fredrik tar en promenad i Sjöbergen.

.. Å Bolten var där..

Med sin nya fina tempocykel

Bancykling Friidrottens Hus

Äntligen var det dags för inomhuscykling igen! Vi var nog ca 20stycken som körde denna tidiga lördagsmorgon. Häärligt!